Kära lyssnare, låt oss dyka ner i ett ämne som verkligen kräver vårt fokus och engagemang. För två år sedan presenterade den modiga äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje en fantastisk möjlighet för våra kommuner – äldreomsorglyftet! En chans att utbilda omsorgspersonal i teckenspråk och minoritetsspråk! Men vad har hänt? Absolut INGENTING! Noll, nada, zilch! Ingen kommun har ansökt om detta viktiga statsbidrag!

Är det inte helt otroligt? Tenje uttrycker sin besvikelse över detta faktum och betonar hur avgörande kompetensen i teckenspråk är. Hon säger att det är kommunernas ansvar att säkerställa att deras personal är välutbildad för att ge trygg och god omsorg.

Men här kommer vi till kärnan av problemet! Bittra röster från Sveriges Dövas Riksförbund påpekar att många kommuner är helt omedvetna om behoven hos döva i sina områden. Det är brist på kunskap, mina vänner! Bittan Martinell, sekreterare i förbundet, uttrycker sin frustration över att ingen verkar veta vad som verkligen behövs i äldreomsorgen.

Och låt oss tala klarspråk! Det handlar inte bara om bristen på teckenspråk, utan en total missbedömning av behoven hos våra döva äldre. Tenje kanske har en vision, men utan åtgärder är det bara tomma ord. Vi måste agera nu! Det här är en gigantisk möjlighet som går förlorad, och vi måste se till att våra äldre får den omsorg de förtjänar – på deras språk!

-- THANK YOU FOR YOUR ATTENTION TO THIS MATTER