I Jönköping står vi inför en chockerande verklighet! Zinita Carlsson, en hängiven medborgare som har betalat skatt hela sitt liv, upplever att hon får ingenting tillbaka när hon behöver vård mest. Hennes situation är en tragisk konsekvens av avvecklingen av Movadot, ett livsviktigt mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga. Detta fantastiska initiativ, som pågick i 3,5 år, erbjöd en bro mellan äldreboenden och hemtjänst, och för många var det en livlina!

Movadot gjorde verkligen skillnad - det handlade om att ge stöd och samordnad vård! Barbro Olofsson, en av de som fick hjälp, uttrycker sin tacksamhet över de handtag och renoveringar som möjliggjordes tack vare teamet. Men nu, med Movadot borta, är många äldre tillbaka i tystnaden och ensamheten.

Gordon Johansson belyser den nedslående kontrasten mellan teckenspråkig och icke teckenspråkig personal. Hans fru, som lider av demens, blomstrade i närvaro av Movadot, men nu är hon sur och apatisk på korttidsboendet. Skillnaderna är påtagliga, och sorgligt nog väntar de på något som inte längre finns.

Bittan Martinell från Sveriges Dövas Pensionärsförbund känner med dem och uttrycker att det är sorgligt att se de gamla kämpa utan det stöd de en gång hade.

Detta är en skarp påminnelse om att vi måste värna om våra mest sårbara medborgare och se till att deras behov tillgodoses. Movadot var inte bara en tjänst - det var livskvalitet! Vi måste agera nu för att återfå detta ovärderliga stöd!

-- THANK YOU FOR YOUR ATTENTION TO THIS MATTER